﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 504
Titel Ordlista med kulturhistoriska begreppsdefinitioner till miljöer av riksintresse för kulturmiljövården. Arbetsversion 1998-08-19
Titel.kortform Ordlista med kulturhistoriska begreppsdefinitioner till miljöer av riksintresse för kulturmiljövården
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad
Utgivningsår 1998
Utgåvenr
Ställe
ISBN-kod
ISSN-kod
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Riksantikvarieämbetet
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE begravningsplats
svDF område anordnat och invigt som plats för gravar, urnor, minneslundar m.m. för olika religiösa samfund
svRETE kyrkomiljö
svAN Det präglas av olika tiders gravskick och parkideal, ofta med byggnader som kapell eller krematorium, samt med omgivande staket, mur eller häck.

svTE bergslagsmiljö
svRETE hytta, gruvmiljö, bruksmiljö, bergsmansby, bergsmansgård
svAN Begreppet bergslag innefattade ursprungligen dels det område där särskild lagstiftning (bergslagen) gällde, dels en grupp bergsmän (ett bergslag). Bergsmännen bedrev bergsbruk, d.v.s. malmbrytning och järnframställning vid sidan av traditionellt jord- och skogsbruk. Gruvorna och/eller hyttorna ägdes ofta gemensamt. De äldsta skriftliga beläggen för bergslagen dateras till 1500-talet och benämningen har givit upphov till namnet Bergslagen - det område i Mellansverige där bergshanteringen särskilt blomstrade.

svTE borgmiljö
svDF miljö med lämningar av befästa sätesgårdar eller krono-/biskopsägda borgar från medeltid eller senare
svRETE fästnings- och skansmiljö, slottsmiljö, fornlämningsmiljö
svAN Många ligger utanför den egentliga bygden invid sankmarker, sjöar och kuster, de flesta strategiskt placerade invid gamla administrativa gränser och kommunikationsleder. Vissa borgar har samband med den lågtekniska järnframställningen. Flertalet anläggningar var helt eller delvis uppförda i trä. I miljön kan ingå befästningsanordningar och byggnader, såsom vallar, vallgravar, kärntorn, bostadshus, stall- och förrådsbyggnader samt brunnar, bryggor och broläggningar. Vissa ortnamn kan markera läget för övergivna sätesgårdar och borgar.

svTE boställsmiljö
svFK Samlingsbegrepp för helt eller delvis bevarade miljöer kring militära, ecklesiastiska och civila boställen.
svRETE torp
svAN Militära boställen utgörs av indelningsverkets bostäder med karakteristiska uttryck för rangskillnader mellan officerare, underofficerare och meniga. Till ecklesiastiska boställen hör t.ex. präst-, biskops- och klockargårdar. Civila boställen utgörs av ämbets- och tjänstemannabostäder, såsom jägmästar-, länsmans- och kronofogdeboställen samt rektorsgårdar.

svTE bruksmiljö
svDF bebyggelsemiljö med helt eller delvis bevarade produktionsanläggningar t.ex. hyttor och/eller smedjor för bearbetning av järnmalm eller för glasframställning
svRETE tidigindustriell miljö, hytta, gruvmiljö, bergslagsmiljö
svAN Dessa var från början vanligen privatägda. Miljön präglas oftast av reglerade vattenflöden och av en genomtänkt plan för bebyggelsen. Ägarens bostad är vid större bruk vanligen en centralt placerad bruksherrgård. Miljön omfattar byggnader för produktion, förvaring, transporter, administration samt personalbostäder, som ofta är regelbundet ordnade längs en eller flera bruksgator. I bruksmiljön ingår ofta gemensamhetsbyggnader t.ex. kapell, skola, sjukstuga, handelsbod, samt mindre jordbruk och odlingslotter.

svTE bruksort
svSYTE brukssamhälle
svDF tätort som utvecklats ur en bruksmiljö

svTE bymiljö
svDF flera intill varandra belägna gårdar med tillhörande marker
svRETE platsby, radby, klungby
svAN Karaktäristiskt för bymiljön var ursprungligen samfällt nyttjade marker och funktionell samverkan. Framför allt avses här jordbrukets byar med sina, under äldre tid, tätt slutna bykärnor. Byarna indelas i tre huvudtyper efter det sätt som gårdarna ligger grupperade: plats- eller rundby, radby och klungby. Bybegreppet är inte enbart knutet till jordbruksnäringen, utan kan också förekomma i sammansättningar som t.ex. bergsmansby, gruvby, hantverksby.
RIFR Referens hit från gruvby?/HNI 

svTE platsby
svSYTE rundby
svDF gårdar kring en torgbildning eller bred bygata
svAN Platsbyarna kan bli mycket stora, med uppåt 40 gårdar, och förekommer särskilt i slättbygder.

svTE radby
svDF gårdar på en eller båda sidor om en väg eller längs med en älvstrand
svAN Radbyar förekommer särskilt på Öland och i Norrland.

svTE klungby
svDF ofta ett stort antal gårdar som ligger oregelbundet placerade
svAN Typen är vanlig i Mellansverige, särskilt i Dalarna.

svTE bergsmansby
svDF by med bergsmännens gårdar och anläggningar grupperade kring eller nära den hytta som gemensamt nyttjades
svRETE bergsmansgård, bergslagsmiljö
svAN Typiska byggnader för hyttdriften är kolhus, malm- och tackjärnsbodar, magasin och rostgropar. Till bergsmansgårdarna hörde sedvanliga ekonomibyggnader för det jord- och skogsbruk, som bedrevs under större delen av året.

svTE gruvby
svDF bosättning kring en tidigindustriell gruvhantering som föranlett en viss fast bosättning
svRETE gruvmiljö

svTE hantverksby
svDF bymiljö där hantverk för avsalu varit det dominerande näringsfånget och där jordbruk förekommit som binäring

svTE egna hem
svSYTE egnahemsområde
svDF område med företrädesvis enhetligt utformade bostadshus med tillhörande tomt, som ägs av de boende eller upplåtits med tomträtt
svRETE jordbruksegnahem, bostadsområde
svAN Egnahemsområdena tillkom fr.o.m. 1800-talets slut på enskilda initiativ eller som en följd av bostadssociala reformer, främst för att bromsa inflyttningen till städerna och motverka emigrationen. Bebyggelsen uppfördes i planmässiga former i utkanten av städer och större tätorter.

svTE fasta fisken
svSYTE fiskeverke
svAN Utgörs av avspärrningar av ett vattendrag eller fiskevatten för att leda eller tvinga in fisk i ett fångstredskap, vanligtvis avsett för vandringsfisk som lax, sik eller ål. De kan ha utgjorts av laxkar/laxkistor, värmane med lanor, ålbroar/ålgårdar, mjärdar, tenor m.m. Fasta fisken har använts sedan förhistorisk tid och många redskapsnamn lever kvar i ortnamn.

svTE fiskeläge
svSYTE fiskehamn
svDF miljö med bebyggelse och/eller anläggningar där fisket varit utgångspunkt för lokaliseringen
svRETE kustsamhälle
svAN I ett fiskeläge kan ingå hamn, uppdragsplats, bryggor, båtlänningar, båthus och torkställningar samt bostäder och bodar. I miljön kan också ingå ett kapell. Olika regionala benämningar förekommer, t.ex. fiskehamn.
RIFR Referens hit från gistgårdar/gistvallar?/HNI

svTE gistgårdar
GR pl
svSYTE gistvallar
GR pl
svDF anläggningar för torkning av nät
svAN I de fiskelägen, där näten inte torkades genom att läggas ut på flata berghällar, utgörs gistgårdarna eller gistvallarna vanligen av rader av resta stolpar med klykor eller inborrade pinnar eller parvis uppställda stolpar med vågräta tvärslåar. Vid övergivna fiskelägen kan platsen för gistgården kännas igen på bevarade stolphål, stolpstöd i form av stenvallar eller s.k. gistgårdsrösen.
RIFR Stämmer synonymen?/HNI

svTE säsongsfiskeläge
svDF fiskeläge med tillfällig bosättning under del av året

svTE fornlämningsmiljö
svFK Samlingsbegrepp för såväl enstaka fasta fornlämningar som grupper av fasta fornlämningar med närmiljö. Olika perspektiv kan läggas till grund för avgränsning och definition av en fornlämningsmiljö, vilken kan bestå av: en enstaka fornlämning eller fornlämningslokal, som är av märklig karaktär ur ett lokalt, regionalt eller nationellt samhällsperspektiv; flera fornlämningar eller fornlämningslokaler från skilda perioder, som tillsammans ger ökad förståelse för människors livsföring och livsvillkor främst ur ett tidsperspektiv; flera fornlämningar och fornlämningslokaler med kronologisk samhörighet, som tillsammans ger ökad förståelse för människors livsföring och livsvillkor främst ur ett rumsligt perspektiv.
RIFR Referens hit från fångstmiljö, förindustriell produktionsmiljö, hällbildsmiljö?/HNI

svTE fornborg
svDF förhistorisk miljö med vallanläggningar, vars stommar vanligen varit kallmurade
svAN Vallarna har förmodligen varit försedda med palissader av trä. Spår av fast bosättning förekommer både innanför vallarna och i fornborgens närområde. Till miljön hör även agrara lämningar, hålvägar, stigar m.m. Fornborgarna har tidigare ansetts vara befästningsanläggningar från järnåldern, men somliga började anläggas redan under bronsåldern, vissa var inhägnade kult- eller offerplatser, andra var befästa gårdar. På Öland och Gotland är runda flatmarksborgar vanliga, medan borgarna på fastlandet oftast är belägna på höjder.

svTE forntida agrar miljö
svSYTE forn- och medeltida agrar miljö
svDF område, där de bevarade lämningarna tillsammans ger en bild av agrart landskapsutnyttjande och landskapsutveckling under förhistorisk tid och/eller medeltid
svRETE odlingslandskap
svAN Viktiga inslag är lämningar av olika markslag (åker-, hag- och ängsmark samt övrig utägomark), brukningsvägar, hägnader, källor eller grävda brunnar. Till miljön hör även äldre ortnamn. Exempel på bevarade lämningar är röjningsrösen (hackerör), stenröjda ytor, stensträngar, ängen, odlingsterrasser och parceller (parcellbildning eller enstaka parceller). Andra företeelser är boplatslämningar (skärvstenshögar, husgrundsterrasser), hällristningslokaler och skålgropsförekomster, gårds- och bytomter (ödesböl), förhistoriska och/eller kristna gravplatser.

svTE forntida farledsmiljö
svSYTE forn- och medeltida farledsmiljö
svRETE farledsmiljö
svAN Äldre farleder markeras av fyrplatser och sjömärken, dragrännor och kanallämningar, men även av hamnar, fiskelägen och båtlänningar. Till miljön hör även kapell, begravningsplatser, labyrinter och olika ristningar i häll samt vrak. Bevarade ortnamn bidrar också med viktig information.

svTE forntida kustmiljö
svSYTE forn- och medeltida kustmiljö
svDF fornlämningsmiljö med lämningar av anläggningar och bosättningar, knutna till marina näringar, såsom jakt och fiske
svRETE fiskeläge, kust- och skärgårdsmiljö
svEX Exempel på karaktäristiska lämningar är labyrinter, tomtningar, hamnar, fiskelägen och båtlänningar, men även vissa gravar, t.ex. rösen i kustnära lägen, som kan ha fungerat som sjömärken.

svTE forntida vägmiljö
svSYTE forn- och medeltida vägmiljö
svRETE vägmiljö
svAN En forntida vägmiljö bildas av vägar, vandringsleder och fägator. Vägarna har, förutom för långväga kommunikation (Eriksgatan och pilgrimsleder), använts som kyrko- eller sockenvägar, brukningsvägar till utmarker och svedjor och som kvarnvägar och vintervägar i skogsmark. Vägsträckningarna kan skönjas i form av stenröjda eller nedslitna markpartier (hålvägar) samt helt eller delvis bevarade terrasseringar, vägbankar, broar och kavelbroar (vägbeläggning av trä). Intill vägarna finns väghållningsstenar, milstenar, minnesstenar och runstenar. I vägmiljöerna ingår även hägnadssystem som stensträngar, gärdesgårdar m.m.

svTE fångstmiljö
svDF miljö med lämningar av fångstkultur, t.ex. boplatser av stenålderskaraktär, ofta belägna utmed nutida eller äldre strandnivåer, samt fångstgropar, hällbilder och gravar
svAN Miljöerna är särskilt vanliga i anslutning till de norrländska älvdalsbygderna.

svTE hällbildsmiljö
svDF miljö, där hällristningar eller hällmålningar utgör de framträdande eller dominerande elementen
svAN I miljön kan ingå boplatser och gravar, främst från sten- och bronsålder.

svTE lågteknisk järnframställningsplats
svDF område med lämningar efter olika verksamheter, som ingått i den lågtekniska processen (blästerbruk) att framställa järn ur sjö- och myrmalm och s.k. rödjord, samt ibland bergmalm
svAN Järnframställningsplatserna lokaliserades i närheten av råvarutillgångarna, d.v.s. i skogsbygd, nära sjöar och myrar. Framställningsmetoden föregick den medeltida masugnsprocessen, men förekom i marginalområden också parallellt med den ända in på 1800-talet. Exempel på bevarade lämningar är malmupplag, kolningsgropar, rostningsgropar, rester av reduktionsugnar, fällstenar samt slagghögar (slaggvarp). På järnframställningsplatserna har ibland också smidesverksamhet förekommit.

svTE förindustriell produktionsmiljö
svDF miljö kring arbetsplatser och anläggningar för småskalig verksamhet med karaktär av manufaktur
svRETE tidigindustriell miljö, lågteknisk järnframställningsplats, stadsmiljö <HONR 1>, stadsmiljö <HONR 2>, kvarnmiljö, bymiljö, gårdsmiljö
svAN De äldsta kända stenbrotten togs upp redan under stenålder. Från forn- och medeltid härrör smidesplatser/smedjor, anläggningar för framställning av träkol, tjära och järn och för linberedning, vattendrivna kvarnar för smideshammare, sågar och vadmalsstampar samt väderkvarnar för malning av säd. Till miljön hör även anläggningar knutna till sillfiskets högkonjunktur, framför allt under medeltid. Vissa verksamheter har ingått i gårds- och bymiljöer, andra i den tidiga urbana miljön.

svTE fäbod
svSYTE fäbodmiljö
svUPTE bodland
svDF utmarksbebyggelse till gård eller by
svAN Syftet med fäbodsystemet var att säsongsvis förbättra gårdens produktion genom att bl.a. utnyttja skogsbetena. Systemet är känt sedan medeltiden. Fäbodarna består ofta av timrade bostadshus och ekonomibyggnader. Fäbodarna drevs främst av kvinnor och förknippas primärt med mjölkförädling och bete, men även med t.ex. hantverk. I vissa trakter kom fäbodarna att utvecklas till byar. Regionalt förekommer olika fäbodtyper som hem- och långfäbodar. I bl.a. Hälsingland ingick fäbodarna i ett komplext system med bolbyar, bodland och fäbodar mellan vilka man flyttade säsongsvis för att kunna utnyttja byns/gårdens marker optimalt. En del fäbodar används idag som jakt- och fritidsbostäder.

svTE fästnings- och skansmiljö
svSYTE fästningsmiljö/skansmiljö
svDF miljö, kännetecknad av militär anläggning, uppförd för att motstå belägring och anfall utifrån
svRETE borgmiljö, militär miljö
svAN Befästningarnas utformning förändrades i takt med militärteknikens utveckling. En fästning är permanent bemannad av en militär styrka (garnison), till skillnad från en skans, som inte bemannades i fredstid. Fästningar benämns ibland efter ändamålet: gräns-, kust-, förråds- och spärrfästningar.
RIFR Synonym? skr?/HNI

svTE förindustriell centralort
svSYTE bygdecentrum
svDF speciell ortstyp, ofta med förhistoriskt ursprung, som helt eller huvudsakligen präglades av ämbetsmannagårdar och institutioner
svRETE sockencentrum, stadsmiljö <HONR 1>, stadsmiljö <HONR 2>, tätort
svAN Den sammanfaller ofta med ett sockencentrum och har ibland tecken på äldre centralitet som t.ex. monumentala fornlämningar, tingsplats, handelsplats m.m. Benämningen bygdecentrum används synonymt.

svTE gruvmiljö
svDF miljö kring gruvor som, förutom gruvhål, även kan omfatta helt eller delvis bevarade anläggningar för uppfordring, transporter och energiförsörjning, t.ex. gruvlavar, uppfordringsverk, pumpar, stånggångar och skrotstensvarp
svRETE bergslagsmiljö
svAN I miljön ingår även administrationsbyggnader, verkstads- och industrilokaler, malmbodar m.m. Gruvdriften kan ibland ha givit upphov till ett gruvsamhälle i nära anslutning till gruvan. Ibland har gruvmiljöerna utvecklats till en industrimiljö eller ett Industrilandskap.

svTE gruvsamhälle
svDF tätort, som uppstått i anslutning till malmbrytning i närliggande gruvor

svTE gränsbygd
svDF område vid Sveriges nuvarande och/eller äldre riksgränser, där byggnadsskick och markanvändning präglats av ömsesidig påverkan
svRETE borgmiljö, fästnings- och skansmiljö
svAN I gränsbygderna kan också befästningsverk och andra försvarsanordningar förekomma. De äldre vägarna genom gränsbygderna har ofta haft en betydande historisk roll.

svTE gårdsmiljö
svDF miljö med flera byggnader, som omfattar bostadshus och ekonomibyggnader för jord- och skogsbruk, samt trädgård, gårdstun, stallbacke m.m.
svAN Under förindustriell tid och in på 1900-talet ingick i en större gård, utöver ladugård, stall och loge, en mängd byggnader för speciella ändamål i gårdens självhushåll som t.ex. smedja, bykhus, brygghus och olika slags förråd. Gårdsmiljöerna uppvisar tydliga regionala skillnader vad gäller byggnadernas utformning och placering. De tre grundtyperna utgörs av den sydsvenska, den götiska och den nordsvenska gården. De regionala särdragen försvann under efterkrigstiden i samband med jordbrukets strukturrationalisering, men många ursprungliga gårdsmiljöer finns ännu bevarade.
RIFR Referens hit från ensamgård, finnbebyggelse/finngård, förläggargård?/HNI

svTE bergsmansgård
svDF gård ägd och brukad av bergsman
svRETE bergslagsmiljö, bymiljö
svAN Mangårdsbyggnaden har ofta brygghus och bod på ömse sidor. Den är vanligen timrad i två eller två och en halv våning och har gjutjärnsskorstenar.

svTE ensamgård
svDF gård som inte ingår i en by
svRETE bymiljö

svTE finngård
svSYTE finnbebyggelse
svDF gårdar i ”finnskogarna” i Svealand och södra Norrland, som anlagts av inflyttade östfinska svedjebrukare under 1500- och 1600-talen
svAN Finngårdarna ligger som regel i höjdlägen i skogsmarkerna och består av ett flertal byggnader. Den karaktäristiska enrummiga rökstugan/rökpörtet, som var en kombination av bostad, bastu och ria, finns ibland bevarad.

svTE förläggargård
svDF gård ägd av förläggare, som var mellanhand eller distributör i ett förlagssystem, d.v.s. närmast industriell tillverkning i hemmen
svAN De förläggargårdar som uppfördes under 1800-talet i Sjuhäradsbygden för textiltillverkning har ett enhetligt byggnadsskick med stora timrade mangårdsbyggnader med träpanel, uppförda i två eller två och en halv våningar. Förläggarverksamheten upphörde vid 1800-talets slut.

svTE herrgårdsmiljö
svUPTE herrgård
svDF större egendom med ståndsmässig bebyggelse med huvudbyggnad (corps-de-logi), vanligen med flyglar, centralt placerad i en estetiskt planerad omgivning med park, ekonomibyggnader och personalbostäder av skilda slag
svRETE park, slottsmiljö
svAN Herrgårdsparken är ofta anlagd med alléer, orangeri, lusthus och nyttoträdgårdar. I herrgårdsmiljön ingår storskaliga produktionsmarker och ofta ädellövskog. I miljön ingår även arrendegårdar, torp, olika produktionsanläggningar och ibland också skola och handelsbod. I några fall förekommer järnväg med stationshus, som ursprungligen uppförts speciellt för godsets behov. Ofta finns lämningar efter tidigare byar och torp, som avhysts vid godsbildningen. Redan under medeltiden fanns stormannagårdar, benämnda säterier eller sätesgårdar. Fr.o.m. 1561 blev säterierna befriade från skatt och därmed förbehållna frälset. Först 1810 blev det tillåtet även för ofrälse att inneha säterier. Benämningen herrgård används dels om sätesgårdar, dels om gårdar med ståndsmässig bebyggelse från senare tid.

svTE herrgårdslandskap
svSYTE slottslandskap
svDF större sammanhängande område med två eller flera slotts- eller herrgårdsmiljöer
svRETE herrgårdsmiljö, slottsmiljö

svTE hytta
svSYTE hyttmiljö
svDF helt eller delvis bevarad smältugn, med omgivande närmiljö, för framställning av metaller eller glas
svAN Masugnen, för smältning av järnmalm, började användas under tidig medeltid och ersatte med tiden helt blästerbruket. Begreppet hytta omfattar både ugnen och anläggningen, med bl.a. kolhus och magasin, rostugnar och slagghögar. I vissa fall ingår även hammarsmedjor i miljön. I Bergslagen ingår ordet hytta i många ortnamn. En glashytta innehåller förutom ugn även en verkstad för blåsning, gjutning och annan bearbetning av glasmassa och glas.
svRETE lågteknisk järnframställningsplats, bergslagsmiljö, bergsmansby, bruksmiljö, tidigindustriell miljö

svTE industrimiljö
svSYTE industrianläggning
svDF miljö med industri- och produktionslokaler samt tekniska system för materialtransporter och energiförsörjning m.m.
svRETE tidigindustriell miljö, industristad
svAN En industrianläggning karaktäriseras av storskaliga byggnader och konstruktioner. Hit kan även räknas kraftverk, ångkvarnar, siloanläggningar, kanaler och konstruktioner för flottning. Även personalbostäder eller ett samhälle/tätort med ursprung i en industriell verksamhet kan ingå i en industrimiljö.

svTE kraftverksmiljö
svDF miljö med kraftverk och tillhörande fördämningar, transformatorer, ledningar m.m. samt personalbostäder, föreningslokaler och serviceinrättningar

svTE industrilandskap
svDF sammanhängande område som är präglat av storskalig industriverksamhet
svAN Det karaktäriseras av olika funktionellt gestaltade anläggningar och byggnader samt olika energiförsörjnings- och transportsystem. I ett industrilandskap kan ingå t.ex. stora industribyggnader, skorstenar, slagghögar och andra avfallsdepositioner. I ett industrilandskap kan även finnas en tätort som har sitt upphov i områdets industriella verksamhet.

svTE institutionsmiljö
svDF miljö med offentlig eller privat institution för samhällsnyttig verksamhet inom t.ex. vård, fostran eller utbildning
svRETE skol- och universitetsmiljö
svAN Miljön har ofta en enhetligt utformad och sammanhållen bebyggelse med omgivande park.
RIFR Referens hir från epidemisjukhus?/HNI

svTE barnkoloni
svDF sommarhem, ursprungligen för klena och fattiga barn, främst från storstäderna
svAN Verksamheten startade i slutet av 1800-talet och drevs i början främst av församlingar och föreningar. Både äldre och för ändamålet uppförda byggnader kan ingå i miljön liksom trädgårdsanläggningar och bad- och sportanläggningar.

svTE sjukhus
svSYTE sjukhusanläggning
svSYTE sjukhusområde
svDF vårdinstitution, uppbyggd antingen av ett sammanhängande komplex med längor (korridorsystem) eller av friliggande byggnader (paviljongsystem)
svAN Sjukhusens utformning karaktäriseras från 1930-talet av alltmer tekniskt avancerade och rationella lösningar. Länssjukhusen (lasaretten) uppfördes i residensstäderna fr.o.m. 1700-talet.

svTE epidemisjukhus
svDF sjukhus, vanligen i isolerat läge för vård av smittsamma sjukdomar, t.ex. difteri

svTE sanatorium
svDF vårdinstitution med tillhörande ligghallar, uppförda fr.o.m. 1890-talet för vård av tuberkulos(lungsots)patienter, samt tillhörande personalbostäder
svAN Ofta lokaliserades sanatorierna högt i barrskogsterräng, där klimatet ansågs ha en särskilt gynnsam inverkan. Fr.o.m. 1950-talet, då sjukdomen gått tillbaka, har sanatorierna successivt avvecklats och fått andra funktioner.

svTE kloster/klostermiljö
svDF miljö med klosteranläggningar, i huvudsak uppförda under den katolska tiden. I miljön kan ingå följande komponenter: klosterkyrka, konventsbyggnader, ekonomibyggnader, trädgårdar, dammar och kapell
svAN Vid reformationen och senare raserades eller ombyggdes klostren och av de flesta anläggningarna återstår idag endast ruiner. Flera klosterkyrkor har bevarats p.g.a. att de blev församlingskyrkor.

svTE kognitiv miljö
svSYTE kognitivt landskap
svDF miljö med märkliga naturbildningar eller formationer, till vilka ha knutits folkliga, magiska eller religiösa föreställningar
svAN Med kognitiv miljö avses även platser för historiska händelser, vilka givit upphov till muntliga traditioner, samt platser med personhistorisk anknytning som t.ex. konstnärs- eller författarhem.

svTE koloniträdgårdsområde
svDF sammanhängande kommunalägt område, uppdelat i små lotter för trädgårdsodling
svAN Koloniträdgårdsområdena anlades i anslutning till städer och större tätorter för husbehovsodling av frukt, grönsaker och nyttoväxter. Karaktäristiskt för koloniträdgårdsområdena är små stugor och/eller redskapsförråd på tomter med fruktträd, trädgårdsland och planteringar. Kolonistugorna är antingen individuellt utformade eller uppförda enligt olika mönsterritningar. Merparten av koloniträdgårdsområdena tillkom under perioden 1900-1945.

svTE kommunikationsmiljö
svDF miljö, som präglas av kommunikationssystem från olika tider med tillhörande tekniska anläggningar och servicesystem
RIFR Referens hit från farledsmiljö?/HNI

svTE farledsmiljö
svRETE forntida farledsmiljö, kust- och skärgårdsmiljö
svAN I en farledsmiljö ingår fyrar, sjömärken, båkar, kummel, prickar, hamnar och lots- och tullstationer eller lämningar efter dessa. I miljön kan också ingå lastageplatser och samhällen från senare tid.

svTE järnvägsmiljö
svRETE järnvägsstad
svAN I en järnvägsmiljö ingår broar, banvallar, stationsområden (stationsbyggnader och bangårdar) samt hållplatser. I miljön kan även ingå samhällen, som vuxit fram i samband med järnvägens tillkomst.

svTE kanalmiljö
svDF farled med grävda partier och anslutande sjösystem, slussar och andra tekniska anläggningar
svAN Till miljön hör slussvaktarbostäder och serviceanläggningar. I anslutning till miljön kan även finnas närliggande samhällen.

svTE vägmiljö
svRETE forntida vägmiljö
svAN I en vägmiljö ingår alléer, broar, milstolpar, väghållningsstenar, gästgiverier, skjutshåll och senare tiders serviceanläggningar m.m.

svTE kungsgård
svDF större jordbruksfastighet i statlig ägo
svAN De äldsta kungsgårdarna bildade en storskalig förvaltningsstruktur. De utgjorde regionala replipunkter för kungen och hans krets i anslutning till dennes makt- och myndighetsutövning. Inom ramen för Indelningsverket uppläts många kungsgårdar på 1600-talet som boställen åt högre militärer. Kungsgårdarna har vanligen ståndsmässiga mangårdsbyggnader, stora ekonomibyggnader och omfattande jordbruksmarker. I vissa fall finns endast lämningar bevarade.

svTE kust- och skärgårdsmiljö
svSYTE kust- och skärgårdslandskap
svDF natur- och kulturlandskap, präglat av närheten till havet och större insjöar
svRETE badort, farledsmiljö, fiskeläge, forntida kustmiljö
svAN Det karaktäriseras av fiske, sjöfart, ofta i kombination med jordbruk och anläggningar som hör till dessa näringar, samt från senare tid rekreationsanläggningar. I miljön kan även ingå monumentalt placerade fornlämningar, försvarsanläggningar och kyrkor.

svTE skärgårdsby
svDF bymiljö präglad av den speciella näringsstrukturen som uppkommer i en kust- och skärgårdsmiljö

svTE kustsamhälle
svSYTE skepparsamhälle
svDF bebyggelse vid hamn, präglad av kustens näringar som fiske och småskalig rederi- och sjöfartsverksamhet
svRETE fiskeläge
svAN I miljön ingår magasin, sjöbodar, bryggor och kajer. I skepparsamhällena utgörs bebyggelsen främst av kaptens- och skeppargårdar.

svTE kvarnmiljö
svDF miljö kring helt eller delvis bevarade vatten- och väderkvarnsanläggningar med tillhörande ekonomibyggnader
svRETE förindustriell produktionsmiljö
svAN Vattenkraften var från medeltiden fram till mitten av 1800-talet den viktigaste energikällan för att driva mjölkvarnar, sågar, hammare eller stampverk. De två mekaniska huvudtyperna är skvaltkvarnar (skvaltor) och hjulkvarnar. I miljön kring vattenkvarnen finns fördämningar, dammar samt rännor för att leda vattnet till kvarnhjulet. Vindkraften utnyttjades främst för malning av säd. Väderkvarnen är i Skandinavien belagd från medeltiden. De vanligaste typerna är stolpkvarn (stubbamölla) och hättkvarn (holländare).

svTE kyrkomiljö
svDF miljö kring kyrklig byggnad med bebyggelse och anläggningar för kyrkans bruk, som t.ex. kyrkogård, stigluckor, klockstapel, gravkapell samt kyrkbacke, kyrkstallar, tiondelada, sockenmagasin, prästgård och klockaregård med tillhörande trädgård
svRETE sockencentrum, kyrkstad
svAN Kyrkomiljön kan även bestå av lämningar av sådan bebyggelse och miljö.
RIFR Referens hit från kyrkby?/HNI

svTE kapell
svDF mindre gudstjänstlokal, som är en extra kyrkobyggnad (annex) i en församling utan egen kyrkoherde
svAN Gravkapell är en vanligen fristående byggnad på en kyrkogård, som inrymmer rum för jordfästning, bisättning, kylrum m.m. Brukskapell, gårdskapell och slottskapell har uppförts av brukets, gårdens eller slottets ägare för den egna familjen och de anställda i direkt anslutning till anläggningen. I många fall har sådana kapell senare övertagits av en församling. Under medeltiden fanns helgonkapell, vägfararkapell och vallfartskapell, som också fungerade som härbärgen och skydd för resande och pilgrimer. Kapell fanns även vid marknadsplatser och privata gårdar. Många kapell ligger idag i ruiner.

svTE kyrkby
svDF den by i socknen där sockenkyrkan är belägen
svAN Kyrkbyn karaktäriseras ofta av en mer eller mindre väl bevarad kyrkomiljö.

svTE kyrkogård
svDF avgränsad eller inhägnad begravningsplats, oftast i anslutning till kyrka eller kapell
svRETE begravningsplats, kyrkotomt
svAN Äldre kyrkogårdar omges av bogårdsmurar, ibland med stigluckor. De flesta kyrkogårdar är parklikt anordnade med gravkvarter, gångar, häckar och lövträd. På 1900-talet uppstod skogskyrkogårdar, anlagda i vårdad naturterräng. På kyrkogården finns gravvårdar och gravkapell av olika typer, kolumbarium, urnlund, urnmur samt ofta en i senare tid inrättad minneslund,

svTE kyrkoruin
svDF murad kyrkobyggnad som förfallit eller skadats, så att endast delar av murverket återstår ovan jord
svRETE ödekyrka

svTE kyrkotomt
svDF område kring en kyrkobyggnad, vilket hör samman med byggnadens funktion och miljö och som inte är begravningsplats
svRETE begravningsplats, kyrkogård
svAN Området har ofta parkkaraktär.

svTE ödekyrka
svDF kyrkobyggnad tagen ur bruk, ofta förfallen, men med bevarad taktäckning
svRETE kyrkoruin
svAN Flertalet ödekyrkor har efter att ha varit övergivna under en längre period renoverats och åter tagits i sporadiskt kyrkligt bruk.

svTE ödekyrkogård
svDF kyrkogård tagen ur bruk, ofta i anslutning till ödekyrka eller kyrkoruin

svTE kyrkstad
svDF tät bebyggelse med stugor och/eller kåtor för övernattning samt bodar och stall, i anslutning till kyrka eller kapell
svRETE kyrkomiljö
svAN Kyrkstäder har förekommit sedan 1600-talets början, företrädesvis i Norrland, och byggts av sockenborna för att nyttjas vid kyrkobesök, marknader, sockenstämmor, ting eller skatteuppbörd. Genom senare arvsskiften har varje stuga ofta ett stort antal andelsägare.

svTE köping
svDF tätort med speciella rättigheter och administrativ särställning, normalt med stadsmässiga drag i planering och byggande
svRETE municipalsamhälle, tätort
svAN De äldsta köpingarna tillkom 1620 och var lydköpingar, d.v.s. lydde under en stad, vars borgare kunde bedriva handel i köpingen. Senare inrättades friköpingar, som inte var beroende av någon stad och där vem som helst hade rätt att bedriva handel och hantverk utan skråtvång och olika regleringar. I och med kommunallagarna och näringsfriheten på 1860-talet infördes ett nytt köpingbegrepp. Köpingen/köpingkommunen bildade egen kommun där byggnads- och brandstadgorna skulle gälla och efter särskilt beslut även andra av de s.k. stadsstadgorna.

svTE malmbebyggelse
svUPTE backstugubebyggelse[backstugu-]
svUPTE tåbebyggelse[tå-]
svUPTE utanvidsbebyggelse[utanvids-]
svUPTE gatehusbebyggelse[gatehus-]
svDF miljö med enkla bostads- och ekonomibyggnader främst från 1700- och 1800-talen på byarnas samfällda mark, ofta i utkanten av bykärnan
svAN Invånarna utgjordes av bondesamhällets obesuttna samt ibland av hantverkare, sjömän, fria arbetare m.fl. Tå-, utanvids-, gatehus-, backstugu- och husmansbebyggelse är olika regionala benämningar för detta begrepp.

svTE marknadsplats
svDF officiellt fastställd plats utanför städerna för regelbundet återkommande marknader
svAN Marknaderna låg i anslutning till äldre kommunikationsleder och ofta i gränsen mellan olika bygder. En del marknader var speciellt inriktade på avsalu av vissa varor. På en marknadsplats kan finnas marknadsstånd och bodar. Till platsen har ibland knutits skjutshåll, gästgiverirörelser och olika myndighetsfunktioner som t.ex. ting.

svTE handelsplats
svDF mötesplats under forn- och medeltid för handel och därmed sammanhängande aktiviteter
svAN De förhistoriska handelsplatserna var ofta knutna till stormannagårdar och till platser med goda kommunikationer. Under medeltiden strävade statsmakten att styra och begränsa handeln till städerna. Olaga handel utanför städerna förekom, främst i de norra delarna av landet. Under 1500- och 1600-talen fick kronan ökad kontroll över den illegala handeln, t.ex. genom att vissa av de viktigare handelsplatserna fick stadsrättigheter medan andra ersattes av en nyanlagd stad i handelsplatsens närhet.

svTE militär miljö
svFK Samlingsbegrepp för helt eller delvis bevarade militära anläggningar som befästningar, exercishedar, kasernområden, örlogsstationer, flygbaser m.m.
svRETE fästnings- och skansmiljö, stadsmiljö <HONR 1>, stadsmiljö <HONR 2>
svAN Bebyggelsen karaktäriseras av kaserner, administrativa byggnader och förråd. Till en militär miljö kan höra en stad eller tätort som är präglad av den militära närvaron.

svTE municipalsamhälle
svDF tätort med speciella rättigheter och viss administrativ särställning, normalt med stadsmässiga drag i planering och byggande
svRETE köping, tätort
svAN Municipalsamhällena tillkom i och med kommunallagarna och näringsfriheten på 1860-talet. De skulle tillämpa valda delar av de s.k. stadsstadgorna men bildade, till skillnad från köpingarna, inte egen kommun.

svTE stationssamhället
svDF municipalsamhälle, som vuxit fram som en direkt följd av järnvägsetableringen på orten.
svRETE järnvägsstad

svTE odlingslandskap
svFK Samlingsbegrepp för olika landskapstyper, som präglas av agrar verksamhet med lång kontinuitet.
svAN I miljön ingår produktionsmarker, bebyggelse- och vägmiljöer.
RIFR Referens hit från centralbygd, dalgångsbygd, enskifteslandskap, fjällbygd, fullåkersbygd?/HNI

svTE centralbygd
svSYTE kärnbygd
svDF område, präglat av lång bruknings- och bebyggelsekontinuitet
svAN Ekonomiska och kommunikationsmässiga fördelar har medfört att för bygden gemensamma centralfunktioner, såsom tingsplatser, kyrkor, handelsplatser m.m., lokaliserats till den relativt begränsade centralbygden.

svTE dalgångsbygd
svDF landskap, präglat av lång jordbrukskontinuitet i en dalgång, vars grundstruktur av byar och gårdar vanligen bildats under yngre järnålder/tidig medeltid
svRETE älvdalsbygd
svAN Vägnät, sockencentra m.m. kan vanligen följas tillbaka till medeltiden.

svTE enskifteslandskap
svDF landskap med karaktäristiskt regelbunden fördelning av brukningsenheter, vilka fått all sin mark samlad i ett enda skifte
svAN Enskiftet genomfördes under tiden 1803--1827, främst på de stora fullåkersslätterna i södra Sverige, där det ersatte de traditionellt splittrade ägoskiftena. Enskiftet innebar vanligen en radikal omvandling av det äldre kulturlandskapet.

svTE fjällbygd
svDF landskap där jordbruk bedrivits på fjällnära och mindre odlingsvärd mark med kärvt klimat
svAN Fjällbygden koloniserades sent och många gånger anlades gårdarna på gamla renvallar. Det småskaliga jordbruket baserades på boskapsskötsel. Myrslåttern på de vidsträckta utmarkerna hade avgörande betydelse. Jordbruket kombinerades med jakt, fångst, fiske, handel och ibland även med renskötsel.

svTE fullåkersbygd
svSYTE slättbygd
svAVTE helåkersbygd
svDF landskap där praktiskt taget all mark (utom vägar och tomtmark) användes till åker
svAN Kallades tidigare även för helåkersbygd och kan omfatta större eller mindre sammanhängande odlingsbygder.

svTE laga skifteslandskap
svDF landskap, vanligen i centralbygder, med välarronderade ensamgårdar som flyttats ut från gemensamma bykärnor i samband med laga skiftet
svAN Syftet med laga skiftet var att skapa större sammanhängande ägor och det började genomföras år 1827. Karaktäristiska landskapselement är rätvinkliga lokala vägnät, tydliga stenhägnadssystem och öppna diken.

svTE odlingslandskap med övervattnade slåttermarker
svDF landskap, präglat av naturliga slåttermarker, som ökade höproduktionen genom naturlig variation av vattennivåerna
svAN Översilningsmarkerna började utnyttjas främst under 1800-talet i norra Sveriges inland.

svTE skogsbygd
svDF landskap, vars jordbruksmark ligger på mindre odlingsvärd, ofta stenbunden mark som varit utmark för den äldre centralbygden
svRETE finngård
svAN Kolonisationen har vanligtvis skett i samband med allmänna försörjningskriser. Skogsbygdens utveckling har berott på invånarnas förmåga att kombinera olika näringar.

svTE älvdalsbygd
svDF landskap med bördiga sedimentjordar, som huvudsakligen utnyttjats för jordbruk
svRETE dalgångsbygd
svAN I miljön kan ingå lämningar från flottningsepoken, som länsar, ledarmar, fördämningar m.m. samt fasta fisken. Bebyggelsen har ofta radbykaraktär med ägorna samlade i långsmala ägofigurer tvärs över dalgången i ett för övrigt sammanhängande och öppet odlingslandskap.

svTE övergångsbygd
svDF landskap på gränsen mellan skogsbygd och öppen bygd
svAN Grundstrukturen av byar och gårdar omfattar ofta spår av olika binäringar. Vägnät, sockencentra m.m. kan ha lång kontinuitet. I sydligaste Sverige har benämningen risbygd samma innebörd.

svTE park
svDF markområde som ofta är större än en trädgård och främst är ägnat promenader och/eller rekreation
svRETE trädgård
svAN En park kan vara privat eller offentlig. Den kan ha en geometrisk grundplan som t.ex. barockparken med parterrer och boskékvarter. En park kan även ha en plan med friare utformning med stora gräsytor, träddungar, vindlande gång- och körvägar som den engelska parken. Viktiga inslag är kanaler, dammar, fontäner, skulpturer, paviljonger och andra mindre byggnader. Termen används idag i en rad sammansättningar: naturpark, stadspark, nöjespark, nationalpark, djurpark etc.
RIFR Referens hit från fruktodling?/HNI

svTE rekreationsmiljö
svDF område eller samhälle med olika anläggningar och bebyggelse för rekreation, friluftsliv och turism
RIFR Referens hit från brunnsmiljö, fritidshusområde?/HNI

svTE badort
svDF samhälle i anslutning till olika badmöjligheter
svAN Badorterna tillkom i samband med den framväxande turismen under 1800-talets andra hälft och senare. Karaktäristiska inslag är badhus, societetshus och villor med balkonger och verandor, ofta med lövsågeridekorer (”snickarglädje”), samt badplatser, strandpromenader, parker, planteringar m.m.

svTE fritidshusområde
svDF område för säsongsboende, ofta i anslutning till tätort
svAN Bebyggelsen består av småhus och/eller sportstugor, vanligen styckebyggda. Områdena utgörs av grönområden, ofta inte planlagda och med begränsad kommunalteknisk service. Fritidshusområdena är företrädesvis tillkomna under perioden 1920-1960.

svTE jaktvilla
svDF större egendom framför allt i fjällvärlden, som i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet förvärvats av storföretagare som bas för jakt och fiske i rekreationssyfte
svAN Till egendomen hör vanligen bostäder för jägare och tjänstefolk, stall, hundgårdar, båthus m.m., i byggnadsstilar som ofta starkt avviker från den lokala byggnadstraditionen.

svTE kurort
svSYTE brunnsmiljö
svDF hälso- och rekreationsanläggning kring hälsobrunn med brunnshotell, brunnshus och behandlings- och sällskapslokaler, bostäder för gäster/patienter och personal, samt tillhörande park
svAN Hälsobrunnarna har anlagts från 1600-talet till tidigt 1900-tal såväl i lantliga miljöer som i anslutning till tätorter. De är vanligtvis av högreståndskaraktär.

svTE sommarnöjesmiljö
svDF område, ofta i anslutning till vatten, med villaliknande och individuellt utformad bebyggelse för säsongsboende
svAN Karaktäristiskt för sommarnöjesmiljöerna är bebyggelsens utformning med balkonger och glasverandor, lövsågeridekorer (”snickarglädje”), rik panelarkitektur, lusthus, uthus, bad- och båthus, bryggor, bersåer, altaner och anlagda trädgårdar. Merparten av dessa borgerliga miljöer är tillkomna under perioden 1880--1920.

svTE turistanläggning
svDF anläggning för fritidsboende eller annan turistservice i anslutning till sevärdheter/attraktioner
svAN Den kan utgöras av en gård, ett hotell, ett pensionat eller en stugby, som kan ligga vid en vandringsled, sevärt natursceneri, rekreations- och sportområde etc.

svTE turistort
svDF by eller samhälle som huvudsakligen utvecklats med den tidiga turismen som grund
svAN Bebyggelsen består av servicebyggnader som hotell, pensionat, restauranger och kaféer. I anslutning till turistorten finns ofta vandringsleder och olika utflyktsmål.

svTE vintersportort
svSYTE vintersportanläggning
svDF samhälle eller särskild anläggning med turistservicefunktioner som vuxit fram p.g.a. särskilt goda förutsättningar för olika vintersportaktiviteter
svAN Dessa anläggningar är företrädesvis tillkomna fr.o.m. tidigt 1900-tal och in i vår tid.

svTE samisk kulturmiljö
svDF miljö med samiska lämningar t.ex. visten, kåtatomter, stalotomter (husgrunder), härdar, bengömmor och förrådsgropar, renvallar med eller utan rengärdor, mjölkningsuddar, flyttningsvägar, gravar samt kult- eller offerplatser
svAN Dessa företeelser hänger samman med samiska näringar och traditionella trosföreställningar, som är starkt knutna till landskapets kognitiva värdeinnehåll.

svTE vistemiljö
svDF samisk säsongsboplats eller permanent boplats
svAN Till miljön hör bl.a. kåtor, stolpbodar, förvaringsutrymmen, härdar, bengömmor, renvallar, rengärdor samt sentida bebyggelse.

svTE skogsbruksmiljö
svDF miljö, präglad av de verksamheter och anläggningar, som tillhör den form skogsbruket hade från ca 1850 till ca 1970, då flottning inte längre var en väsentlig del av verksamheten
svAN I miljöerna kan avläsas hur trävarubolag och flottledsföreningar organiserat verksamheten för råvaruuttag och transporter för trä- och massaindustrin. Till skogsbruksmiljön kan höra förvaltningsbyggnader, bostäder, kojor, flottningsdammar, rännor, flottningsleder, tjärdalar, kolbottnar m.m.

svTE skol- och universitetsmiljö
svDF miljö med äldre eller för ändamålet uppförda byggnader och anläggningar för utbildning och forskning
svRETE institutionsmiljö
svAN Fr.o.m. 1800-talet byggdes folkskolor, läroverk, gymnasier och högre läroanstalter, ofta efter typritningar. Förutom byggnader ingår skolgårdar och ibland grönområden för sport och rekreation.
RIFR Referens hit från folkhögskola?/HNI

svTE folkhögskola
svDF en vid mitten av 1800-talet framvuxen nordisk skolform, som baserade sig på N.F.S. Grundtvigs idéer
svAN Folkhögskolan var avsedd att ge ett högre mått av bildning inom bondeklassen och senare även arbetarklassen än vad folkskolan kunde ge. Från att ha börjat som små lokala stödföreningar ingår folkhögskolorna numera i den allmänna vuxenutbildningen. Folkrörelser och kristna samfund driver egna folkhögskolor.

svTE universitetsmiljö
svDF miljö med byggnader för olika funktioner knutna till högre utbildning och forskning
svAN I miljön ingår institutionsbyggnader med lärosalar, laboratoriesalar och lärarrum, bibliotek med läsesalar, aula, kårhus, restauranger samt lokaler och anläggningar för sport och rekreation. Dessa kan vara grupperade i en parkliknande miljö (campusmodellen) eller vara insprängda i en tätortsbebyggelse.

svTE lantbruksuniversitet
svAN Har även växthus och experimentalfält för försöksodlingar samt ekonomibyggnader för djurhållning, skogs- och jordbruk.

svTE slottsmiljö
svDF miljö med kungligt eller av staten ägt slott, vars speciella rang ofta framhävs genom en monumental arkitektonisk utformning. t.ex. torn
svRETE borgmiljö, herrgårdsmiljö
svAN Även vissa privatägda större herrgårdar benämns ibland slott. Slottet kan ibland ha sitt ursprung i en äldre befäst anläggning. Slottsmiljön utgörs, förutom av huvudbyggnaden, av flygelbyggnader, ekonomibyggnader, personalbostäder, alléer och parkanläggningar. Slotten är vanligen omgivna av storskaliga produktionsmarker och i Syd- och Mellansverige ofta av ädellövskog.

svTE småbruk
svDF samlingsnamn för mindre jordbruks- eller skogsbruksfastigheter, som av staten eller enskilda fr.o.m. 1900-talets början och in på 1940-talet upplåtits för jord- och skogsbruk med fördelaktiga lånevillkor. Beroende på arrende- och låneformer kan man tala om skogstorp, odlingslägenhet, kronotorp, kolonat och arbetarsmåbruk
svAN Småbrukens bostadshus och ekonomibyggnader var ofta uppförda efter typritningar och enkelt utformade. Småbruken bar sig sällan i längden som jordbruk och har liksom många äldre torp ändrat funktion, främst till fritidsboende.

svTE jordbruksegnahem
svDF mindre brukningsenhet med tillhörande jord- eller skogsbruksområde, som ägdes och brukades av en familj
svAN Ett jordbruksegnahem var tillräckligt stort för att uppnå en viss grad av självförsörjning och ekonomisk bärkraft. Jordbruksegnahemmen tillkom på såväl enskilda som statliga initiativ (1905-48 fanns statliga egnahemslån) för att bereda landsbygdsbefolkningen en fortsatt utkomst, hindra inflyttningen till städerna och motverka emigrationen.

svTE kolonat
svDF mindre jordbruk på statlig mark, som tillkom efter 1920 främst i övre Norrland med statligt stöd, främst för att garantera arbetskraft till skogsbruket

svTE kronolägenhet
svDF mindre jordbruk på kronomark, som upplåtits för enskilt bruk, vars utformning, rättigheter och skyldigheter noggrant reglerats i olika upplåtelseförordningar
svAN Detta kunde ske efter avvittringen (uppdelning av mark mellan kronan och enskilda) från omkring 1880 och senare. Definitionen av vissa upplåtelselseformer finns i respektive förordning: bostadslägenhet, fjällägenhet, jordbrukslägenhet, jämtländsk arrendelägenhet, kronotorp, norrländsk fjällägenhet, odlingslägenhet samt skogstorp.

svTE nybygge
svDF jordbruk från1600- till 1800-tal på kronomark i norra Sverige, som inte tidigare varit permanent bebodd
svAN Fr.o.m.1673 (första lappmarksplakatet) fick nybyggena statligt stöd. Nybyggena karaktäriserades av vidsträckta slåttermarker, som tillsammans med jakt och fiske utgjorde försörjningsbasen. Fr.o.m. 1695 infördes ett permanent odlingsbeting.

svTE sockencentrum
svDF miljö med byggnader för socknens gemensamma funktioner, vanligen grupperade i kyrkans närhet
svRETE kyrkomiljö, förindustriell centralort
svAN I miljön kan ingå dels byggnader för kyrkligt ändamål, förutom kyrka t.ex. prästgård, sockenstuga, tiondelada dels byggnader för annan gemensam verksamhet, som sockenmagasin, tingshus, skola, fattighus och gästgivargård. I större byar samlas ofta sockenbyggnaderna kring ett torg eller vidgat vägskäl.

svTE stadsmiljö
HONR 1
svSA juridisk definition
svDF tätort som kännetecknas av en viss typ av rättslig status
svAN I Sverige fanns före kommunreformen 1971 ett drygt hundratal städer, som hade stadsprivilegier och rätt att bedriva handel, hantverk och annan borgerlig näring. Stadsmiljön karaktäriseras av planlagda gator, torg och tomter med bostadsbebyggelse och byggnader för handels-, hantverks- och förvaltningsändamål. Städerna speglar ofta en lång utveckling från medeltid till vår tid och olika epokers plan- och stadsbyggnadskonst är synliga i stadens utformning. Städerna kan delas in i olika funktionella typer enligt nedan.

svTE stadsmiljö
HONR 2
svSA funktionell definition
svDF tätort som kännetecknas av en viss typ av markanvändning
svAN I Sverige fanns före kommunreformen 1971 ett drygt hundratal städer, som hade stadsprivilegier och rätt att bedriva handel, hantverk och annan borgerlig näring. Stadsmiljön karaktäriseras av planlagda gator, torg och tomter med bostadsbebyggelse och byggnader för handels-, hantverks- och förvaltningsändamål. Städerna speglar ofta en lång utveckling från medeltid till vår tid och olika epokers plan- och stadsbyggnadskonst är synliga i stadens utformning. Städerna kan delas in i olika funktionella typer enligt nedan.
RIFR Referens hit för arbetarförstad, bostadsområde, tust- och skärgårdsstad, industristad, fästningsstad, förort, förstad, garnisonsstad?/HNI

svTE hamn- och sjöfartsstad
svDF stad som vuxit fram kring sjöfart i kombination med handelsfunktioner som dominerande ekonomisk bas
svAN Karaktäristiska inslag är hamnområden med tillhörande anläggningar, handelshus, rederier, varvsområden m.m.

svTE industristad
svDF stad, där den industriella verksamheten utgjort basen för stadens ekonomi och en förutsättning för dess utveckling. Industristäderna, med dominerande industribyggnader, är främst tillkomna under 1800-talets slut och 1900-talets början
svAN Det finns också städer med industriell verksamhet alltsedan 1600-talet.

svTE järnvägsstad
svDF stad, som uppstått och utvecklats som en följd av järnvägsnätets utbyggnad under 1800-talets andra hälft och tidigt 1900-tal
svAN Staden är helt präglad av funktionen som järnvägsstad med ett centralt beläget stationsområde, kring vilket stadens plan är uppbyggd. Ofta är järnvägsstationen belägen i fonden av en axel med en järnvägspark och/eller ett esplanad/boulevardsystem med stensatta gator.

svTE kust- och skärgårdsstad
svDF stad, som genom sitt läge är präglad av lokal sjöfart och fiske
svRETE rekreationsmiljö
svAN Fr.o.m. 1800-talets andra hälft har bebyggelsen ofta kompletterats med sommarhus och andra rekreationsmiljöer för sommargäster. Miljön är för det mesta småskalig och utgörs företrädesvis av trähusbebyggelse.

svTE residensstad
svSYTE stiftsstad
svSYTE skolstad
svSYTE fästningsstad
svSYTE regementsstad
svSYTE garnisonsstad
svDF stad med en eller flera dominerande funktioner i landets regionala administration, som tydligt präglat stadsmiljöns utformning, innehåll och sociala struktur
svAN Läns- och stiftsfunktionerna är äldst, medan skol- och militärväsendets verksamheter ofta tillkom under 1800-talet. Bebyggelsen är ofta storstadsmässig med monumentala byggnader som t.ex. residens, rådhus, tingshus, biskopsgård, läroverk och byggnader för militära ändamål. Högre tjänstemän inom de dominerande verksamheterna utgjorde under 1800- och tidigt 1900-tal stadens ledande skikt. För dem uppfördes representativa bostäder samt byggnader för kultur, loger och sällskapsliv i stadens centrum och omgivningar.
svRETE boställsmiljö
RIFR Synonymer?/HNI

svTE småstad
svDF mindre stad med företrädesvis handels- och hantverksgårdar, i södra Sverige byggda i korsvirke och tegel
svRETE köping
svAN I övriga landet dominerar trähusbebyggelse.

svTE bostadsområde
svDF område med en företrädesvis enhetlig och tidstypiskt utformad bostadsbebyggelse i eller intill en stad eller tätort, främst från 1800-talets andra hälft och 1900-talet
svRETE egna hem
svAN Ett bostadsområde kan bestå av såväl flerbostadshus som enbostadshus och kan vara antingen planlagt eller självvuxet.

svTE förort
svDF planlagt område i anslutning till en stad eller tätort. I en förort ingår, förutom tidstypiska bostäder, även lokala handels- och servicefunktioner, som fr.o.m. 1940-talet ofta är samlade i en centrumbildning

svTE förstad
svUPTE kåkstad[kåkstäder]
svFK Äldre benämning för separat område utanför ett stadscentrum. En förstad präglas ofta av en viss näringsverksamhet eller befolkningsgrupp. Förstäderna kan delas in i olika typer. En självvuxen förstad är ett område utmed infartsvägar med små enkla hus, som ofta ligger på oregelbundna tomter. Arbetarförstäderna växte under 1800-talets slut och 1900-talets början upp i utkanterna av städerna eller i anslutning till olika industrianläggningar. De kan vara planlagda eller mer oregelbundna och självvuxna. Arbetarförstäderna kan ibland utgöra s.k. ”kåkstäder”.

svTE trädgårdsstad
svDF stad eller bostadsområde med enfamiljs- och mindre flerfamiljshus samt tillhörande tomter för trädgårdsodling
svAN De första trädgårdsstäderna anlades vid sekelskiftet 1900 kring storstäderna efter engelska och tyska förebilder och för olika sociala samhällsskikt. De karaktäriseras av tämligen enhetligt utformad bebyggelse, där flera kvarter kan upptas av en eller några få hustyper, ofta uppförda efter mönsterritningar, gatustråk med alléer, öppna platser, kyrkor eller kapell samt gemensamma serviceanläggningar. Till trädgårdsstäderna kring storstäderna förde ofta spårbunden kollektivtrafik.

svTE villastad
svSYTE villasamhälle
svDF stad eller bostadsområde, som anlades kring sekelskiftet 1900 i storstädernas ytterområden
svAN Villastaden består av friliggande, ofta individuellt utformade en- och tvåfamiljshus med tillhörande trädgårdar. Ofta finns ett mindre centrum med servicefunktioner som kyrka eller kapell, skola och butiker. Villastäderna hade ursprungligen en enhetlig social prägel, vanligen för ett borgerligt samhällsskikt.

svTE stenbrott
svSYTE stenindustri
svSYTE stenhuggarsamhälle
svDF miljö, präglad av olika verksamheter med sten som råvara, t.ex. flintgruvor, kvarts-, skiffer, kalk- och sandstensbrott
svRETE industrimiljö
svAN Kalksten har använts bl.a. för tillverkning av kalkbruk och sten har under äldre tider brutits för tillverkning av redskap, slip- och kvarnstenar. Alltsedan medeltiden har sten i allt större omfattning använts som byggnadsmaterial. Fr.o.m. 1800-talets andra hälft utgjorde den industrialiserade stenbrytningen en av de viktigaste förutsättningarna för byggandet av våra stenstäder. Stenen användes som byggnadsmaterial, dekorationselement och som gatubeläggning. Den omfattande brytningen medförde en koncentration av verksamheten till ett fåtal platser med permanent industribebyggelse och bostäder för stenarbetarna. En del utbildades till större samhällen. Till den senare, mer storskaliga stenindustrimiljön, hör också anläggningar för transporter, såsom lastplatser, utskeppningshamnar med kajer och upplag.

svTE sågverkssamhälle
svDF samhälle som uppstått i anslutning till sågverk
svAN Bebyggelsen kan bestå av en herrgård och en bruksgata med kontor och bostäder. Andra sågverkssamhällen består, förutom av sågverk och tillhörande anläggningar, av arbetar- och tjänstemannabostäder. Ibland finns också ett s.k. komplementsamhälle med bl.a. handelsbodar och nöjeslokaler.

svTE tidigindustriell miljö
svDF miljö kring arbetsplats eller anläggning för småskalig, hantverksmässig verksamhet utöver husbehovstillverkning
svRETE fornlämningsmiljö, bruksmiljö
svAN Verksamheterna utvecklades huvudsakligen under 1600- och 1700-talen. Vissa näringar har dock sitt ursprung i medeltiden, t.ex. inom gruvhantering och sillsalteri. Exempel på tidigindustriella miljöer är vadmals- och linnestampar, linskäktar, kalkugnar, mindre stenbrott, tråddragerier, tegelbruk, alunbruk, handpappersbruk, pottaskebrännerier, salpetersjuderier m.m. De flesta miljöerna är endast ofullständigt eller musealt bevarade. Råvaru-, vatten- och energitillgång har påverkat lokaliseringen och ugnar, vatten- och väderkvarnar ingår ofta i anläggningen. Miljöerna finns både vid större gårdar och byar samt i tätorter, men även avskilt från annan bebyggelse.

svTE torp
svFK Samlingsbegrepp för mindre brukningsenheter på landsbygden med olika bakgrund och olika sociala och ekonomiska förutsättningar.
svRETE herrgårdsmiljö, boställsmiljö
svAN Den vanligaste kategorin är torp av frälsenatur, knutna till storgodsdriften på herrgårdar och säterier. Sådana är kända från medeltiden och de kan ursprungligen ha ingått i avlöningssystemet för den arbetskraft, som arbetade på gårdarna. De anlades vanligtvis på initiativ av markägaren och torparen hade nyttjanderätt till ett stycke mark mot betalning eller arbetsplikt (dagsverken) på gården. De militära torpen, t.ex. soldattorp och båtsmanstorp, tillkom i slutet av 1600-talet i samband med indelningsverkets inrättande. En speciell kategori av torp är de, som var självständiga brukningsenheter och i regel skattelagda. De anlades som nybyggen på oskiftad bymark och allmänningar fr.o.m 1500-talet, vanligtvis på initiativ av kronan. Torparinstitutionen upphörde 1943. Redan dessförinnan övergick många torp till fritidsbostäder, friköptes eller förföll och revs.

svTE torvströtäkt
svDF miljö med lämningar av torvbrytning, s.k. ”torvåkrar”, samt ibland tillhörande torvlador. Under första hälften av 1900-talet skedde en omfattande täkt av främst vitmosstorv för användning som stallströ.

svTE trädgård
svDF avgränsat eller inhägnat markområde av privat karaktär som är ägnat odling av nytto- och/eller prydnadsväxter
svRETE park
svAN Begreppet trädgård är mångfacetterat och omfattar allt ifrån täppor med små trädgårdsland, rabatter och några fruktträd till formellt utformade barockträdgårdar. En trädgård är ofta estetiskt utformad och kan uttrycka en idé eller tanke. I äldre trädgårdar förmedlas denna vanligen med hjälp av geometriska former och/eller i ett ikonografiskt program, i yngre genom växtval, rumsbildning och utsmyckning. Viktiga element kan vara terrasser, parterrer, stenpartier, gångar, dammar, fontäner, skulpturer, lusthus, häckar, lövgångar, bersåer, rabatter, trädgårdsland, orangerier och växthus.

svTE fruktodling
svDF större sammanhängande område med fruktträd, för kommersiell fruktproduktion

svTE handelsträdgård
svDF anläggning med trädgårdsmästeri, som yrkesmässigt bedriver odling och försäljning av köksväxter, frukt, bär, prydnadsväxter och plantskoleväxter på friland och/eller i växthus

svTE tätort
svDF tättbebyggt område, som i nordisk befolkningsstatistik är definierat som en ort med minst 200 invånare och med högst 200 m mellan husen (utan hänsyn till församlings-, kommun- eller länsgränser)
svRETE köping, municipalsamhälle, stadsmiljö <HONR 1>, stadsmiljö <HONR 2>,turistort
svAN Tätorter kan delas in i administrativa tätorter, som har olika förvaltnings- och servicefunktioner, och mindre, icke-administrativa tätorter. Till den första kategorin räknas städer, köpingar och municipalsamhällen. Deras särställning upphörde 1971, då ett enhetligt kommunbegrepp infördes.
